Ursäkta, jag joggar
Publicerad: 29/08 11:12Löptrenden sprider sig. Har ni märkt? Vad många som löper.
Eller så är det bara ordet löpning som blivit vanligare.
Ända sedan Haruki Murakamis bok Vad jag talar om när jag talar om löpning kom ut på svenska har alla som tidigare joggat, länkat och lunkat, börjat ”löpa”, åtminstone enligt egen utsago.
Men när löper man? Att löpa är ju att springa.
”Gränsen går vid 5 minuter per kilometer” upplyser mig min kollega som är triathlonist och som jag är säker på att verkligen löper då han säger sig löpa.
Min takt är sällan snabbare än 5 minuter per kilometer men så hör jag också till gamla gardet som tycker det hör till det normala lunket att gå ut på länk. Jag vet inte vad jag ska säga om någon undrar ifall jag ”börjat löpa”. Är det inte en schimär att det finns en löptrend? Jag skulle våga påstå att det i stället uppstått en barriär som inte tidigare fanns mellan vanliga människor på vanlig länk och de som ”börjat löpa”.
Jag joggar, har tidigare joggat och fortsätter jogga. Länka, lunka, lufsa. På mig har jag gamla t-tröjor i kategorin pyjamas/sport, det vill säga avdankade plagg från rockkonserter som inte duger på jobbet längre. Undertill sladdriga fotbollsshorts.
Får man alls göra så längre?
4 kommentarer
RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.
Bra funderingar. Är inte löpningsbegreppet förknippat med någon sorts tävlingssituation? Enligt Nationalencyklopedin är löpning en idrottsdisciplin, se friidrott, maratonlöpning och terränglöpning.
Så när Haruki Murakami deltar i ett ordnat maratonlopp eller tränar för det, får han kalla det löpning. Om jag sticker ut på spånbanan för att jag gillar sågspån i håret, är det mer klädsamt att tala om att jogga.
Mängden folk som deltar i ordnade lopp har säkert ökat längs med åren. Det förklarar en del av det ökade löpsnacket. Men finns det dessutom en trend att försöka få joggningen att låta snärtigare genom att kalla den löpning? Vem understår sig?(-:
Björn
Jag tror det handlar om att människa vill göra allting lite finare än det egentligen är. Det är finare att löpa än att jogga. När man ägnar sig åt löpning framstår det som att man ägnar sig åt målmedveten träning med ett lopp i sikte, alltså verkar ambitionsnivån högre än om man bara joggar. Även om man kan jogga på exakt samma sätt och med samma mål i sikte. På lördag ska jag jogga 10 km i tjejmilen undrar hur många som löper förbi mig?
jag tror det handlar om en betydelseförskjutning, joggning, det är motion, ”för att må bra”, ”hålla kilona under kontroll”, kanske t.o.m. tillsammans med nån. löpträning, det är sport, ”för att övervinna sig själv”, ”för jag är så tävlingsinriktad”, det gör man gärna ensam och betalar kanske en coach för löpträning och förstås en dyr pulsmätare från polar tillverkad av tvångsarbetare.
a sign of the times, alltså.
Hur gör man om man joggar men går i lenkkisauna efteråt då? Hmm…
(Bra att man kan kommentera här på bloggen utan att bli tvungen att acceptera de jädrans trackers först. Ghostery blockerar för tillfället nio trackers, vilket omöjliggör kommenterande samt läsning av kommentarer på resten av sidan. Alla facebookfånerier är även de borta, vilket passar mig fint.)