Arkiv för ‘Trend’ kategorin
Kom kom till mitt iscensatta liv
Publicerad: 17/10 10:00En del har kanske hunnit läsa Peppe Öhmans bok Livet & Barnet eller åtminstone Eva Kuhlefeldts intressanta recension. Det var det sista stycket i recensionen som började snurra i mitt huvud:
”Öhman tar inte upp frågan om vad livet på blogg och i bok innebär vad gäller konstruktionen av det egna jaget.
En diskussion om autenticitet och själviscensättning hade varit intressant att ta del av.”
Nu handlar det här inlägget inte om boken (som jag för övrigt nog uppfattade som ärlig), utan om mitt eget svar på det där stycket, om personlighet och iscensättning av människoliv online i allmänhet.
De som aktivt läser bloggar har säkert snubblat över många funderingar kring konstruktionen av jaget. Konstruktion är det ju, och jag tror att bloggare i allmänhet inte försöker låtsas om något annat. Men det tycks finnas en förväntan på bloggare som är utöver förväntan på andra människors tendens att konstruera sig själva. Alltså läsare som tänker ”hej, du bloggar ju, så varför skriver du inte allt, fejkare?” Bloggvärlden ger kanske sken av att människor fungerar annorlunda än förr. Sociala nätverk kritiseras för att inte vara speciellt ärliga. Men vad har vi förväntat oss? Ärlighet är inte detsamma som att berätta allt. Ett sådant krav skulle tömma världen på ärlighet. Ärlighet innebär väl främst att man inte ljugit. På en autenticitets-skala ligger enbart ärlighet alltså inte speciellt högt, och är inte detsamma som den autenticitet Kuhlefeldt nämner.
Men autenticitet kan inte heller betyda att inget är iscensatt. Människor har sysslat med att iscensätta sig själva också före bloggarnas tidevarv i ungefär samma grad. En autentisk dokumentation av människor innehåller alltså också människornas iscensättning av sig själva i olika sammanhang.
Ibland, på fredagseftermiddagar, varvas statusuppdateringarna i min Facebook-feed med frustrerade röster som protesterar mot ”fredagsmys”. Fredagsmys är Facebookmotsvarigheten till att snabbt och effektivt signalera åt sina bekanta samma innebörd som svaret på frågan ”hur mår du?”. Det är fråga om samma grad av ärlighet som ”bra, tack, själv då”. Jag tycker det är helt okej! Skillnaden är att förväntningarna på både ärlighet och autenticitet blivit blottlagda på Facebook och i bloggvärlden. Det har uppstått en våg av besvikelse. När man är mysig online ser det iscensatt ut. När man svarar ”bra, tack” i verkligheten accepteras det. Och varför inte, vi har ju vant oss vid vilken grad av ärlighet som gäller i olika sammanhang. Man behöver inte reparera det som inte är trasigt.
Vänner av romaner, som jag, anser ofta att den allra största autenticiteten uppnås i romanform. Med romanfigurer kan man både acceptera deras mänskliga iscensättningar och röja dem, samtidigt.
Personligen hoppas jag att det ska förbli så. Jag vill naturligtvis fortsätta läsa självbiografiska böcker, bloggar och texter och utgå från att de är ärliga och dokumenterande, fast inte nödvändigtvis uttömmande.
Men jag vill också att romanerna och pjäserna ska fortsätta vara de mest autentiska verken – de som befriar oss alla från att vara uttömmande, så vi slipper vända oss ut och in om hela vårt mående för kreti och pleti när vi möts i hissen. Vad säger ni?
Fotnot: Både Peppe Öhman och jag kommer att prata vidare om bloggar i Hbl-hörnan på bokmässan söndagen den 30 oktober kl. 13.30. Kom kom.
Ursäkta, jag joggar
Publicerad: 29/08 11:12Löptrenden sprider sig. Har ni märkt? Vad många som löper.
Eller så är det bara ordet löpning som blivit vanligare.
Ända sedan Haruki Murakamis bok Vad jag talar om när jag talar om löpning kom ut på svenska har alla som tidigare joggat, länkat och lunkat, börjat ”löpa”, åtminstone enligt egen utsago.
Men när löper man? Att löpa är ju att springa.
”Gränsen går vid 5 minuter per kilometer” upplyser mig min kollega som är triathlonist och som jag är säker på att verkligen löper då han säger sig löpa.
Min takt är sällan snabbare än 5 minuter per kilometer men så hör jag också till gamla gardet som tycker det hör till det normala lunket att gå ut på länk. Jag vet inte vad jag ska säga om någon undrar ifall jag ”börjat löpa”. Är det inte en schimär att det finns en löptrend? Jag skulle våga påstå att det i stället uppstått en barriär som inte tidigare fanns mellan vanliga människor på vanlig länk och de som ”börjat löpa”.
Jag joggar, har tidigare joggat och fortsätter jogga. Länka, lunka, lufsa. På mig har jag gamla t-tröjor i kategorin pyjamas/sport, det vill säga avdankade plagg från rockkonserter som inte duger på jobbet längre. Undertill sladdriga fotbollsshorts.
Får man alls göra så längre?
Bikinin
Publicerad: 01/06 10:42När det hängde ett stort reklamlakan på Forum, med en kvinna iklädd bikini på stranden och priset 4,95 intill, blev jag faktiskt upprörd.
Inte på bilden, utan på priset.
Hur kan en bikini kosta 4,95? Det är ju någon som har sytt den! Jag blir bestört över att debatten om H&M:s och andra klädkedjors reklamer har handlat enbart om bar hud, men inte om det snuskiga i att väcka positiva reaktioner på kläder som är alldeles för billiga.
Aftonbladets Katrine Kielos skriver bra om det här.
Sminkbloggen part III – Revenge of the Sisådär
Publicerad: 18/05 16:37
Läser igenom Noora Schinglers Lingon & Läppstift och Katarina Johanssons Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg. Recension följer lite senare, men har nu hunnit igenom den första och är lättad över åtminstone en sak: Att Schingler inte får en att känna sig misslyckad om man inte klarar av att förändra sin konsumtion till hundra procent.
Det som tidigare har gjort mig nedslagen har varit alla präktighetsministrar som tycker att det är dubbelmoral att göra bara några ekogärningar om man misslyckas på andra punkter, eller tycker det är skenheligt att trendnissar bunkrar upp med ekokosmetik då man inte borde köpa nånting alls. Jag vill bara höra att det är okej om man gör det lilla man kan. Låt oss deltidshippies vara ifred med våra misslyckanden! För övrigt anser jag att de som är präktiga på riktigt inte borde känna något större behov av att mässa om det. Man är ju präktig för miljöns skull, inte för att visa upp det åt andra.
Sanningen om Ikeas framgång
Publicerad: 11/01 14:28Jag diskuterade häromdagen fenomenet inredningsprojiceringar med några väninnor. På ytan handlade det om någonting annat – avställningsytor och förvaringsutrymmen – men vi nuddade vid det där som händer ibland då man handlar något till hemmet. Projiceringen. Man ser en möbel eller ett föremål och fram flimrar en föreställning av hur ens beteende ska förändras då man ändrar nåt därhemma.
En barnmöbel: man ser hur härliga rosenkindade barn sitter på eller vid den eller ställer undan sina leksaker i den (hah!).
En vuxenmöbel: man ser hur man ställer undan sina saker i den (hah!).
Marknadsföringen av inredning och delvis också innehållet i inredningstidningar lever långt på förändringsföreställningen. Skulle man bara införskaffa lösöre med sitt verkliga, nuvarande beteendemönster i minnet skulle försäljningsframgångarna utebli. Den osynliga kartan över hur man rör sig i hemmet och vilka avställningsytor som behövs är egentligen väldigt orubblig. Det finns också avställningsytor som ingen talar om och som inte visas i inredningstidningarna. Som var den rena tvätten mellanlandar då den ännu inte är hopvikt och på väg in i skåpet.
Det här borgar för alla inredningsaffärers framgång men det finns en alldeles särskild mytologi kring Ikeasuccén som bolaget gärna eldar under ytterligare. Det handlar inte längre så mycket om omonterade möbler, låga priser och effektiva lager. Det har många andra. I den officiella sagan om Ikea ingår dessutom det så kallade förvaringsundret, eller undret i trånga utrymmen. Klart att det är tacksamt då man bor i en enrummare på 18 kvadrat, det har jag själv gjort förr. Men där tar myten slut. För att försäljningen ska nå också alla andra hushåll har vi alldeles själva lånat ut våra hjärnors fantastiska sinne för fantasi.
Jag skulle gärna höra om den där andra framgångsberättelsen, den som skett inne i hjärnan och beteendet. Om konsumenten som efter sitt Ikeabesök fick tidningshögen att försvinna, hittade den perfekta lådnischen för ångkastrullen och började ta ett helt nytt varv i köket för att verkligen lägga den dit efter varje användning, och som började sätta sig i ett helt nytt hörn av hemmet för att läsa de glossiga tidningarna i den förhoppningsfullt framställda korgen.
Hah!
Sminkblogg part II – Attack of the Clones
Publicerad: 10/01 11:55Jag fortsätter mitt raljerande om kosmetik.
Ni vet hur läkemedelsbolag säljer samma läkemedel på olika sätt – ett pillerpaket med branding och marknadsföring och rubbet, och ett pillerpaket som billigt parallelläkemedel? Det fungerar som ett slags kratta där man säljer både åt de märkesmedvetna och de sparsamma samtidigt.
Kosmetik kan säljas likadant, inte minst av giganterna som äger flera varumärken. För något år sedan gav Lancôme ut ett serum med namnet Génifique. Det kostar väl kring en åttiolapp. Lite senare marknadsförde L’Oréal serumet Youth Code till marketpris. När man jämför ingredienslistorna är det så gott som samma produkt.
Eftersom Lancome och L’Oreal är samma bolagskonglomerat (Lancôme hör till L’Oréal Group precis som Body Shop. Rubinstein, Biotherm och många till) tänkte jag tanken ren från början då jag såg reklamerna: Att det säkert är samma mojs som säljs i en snygg glasflaska för märkeshajarna och sen prånglas till marketarna i plastburk. När jag nu äntligen kom mig för att kolla ingredienserna så fick jag rätt.
Apropå detta så skriver en bloggare i branschen jag tidigare tipsade om, Beauty and the Bullshit, om hur samma mascara säljs på nytt i olika förpackningar (”med ny revolutionerande borste”).
Klonernas krig blir ännu lustigare då man betraktar de nu så eftertraktade naturkosmetikvarianterna. Ta en huile démaquillante till exempel, en rengöringsolja. Oljor är lämpliga för rengöring eftersom fett löser upp smink och tar bort annat flott och skit från huden effektivt utan att torka ut. Så det finns en hel del tvättoljor för ansiktet. De innehåller ofta en klick lite d
yrare oljor som arganolja eller jojoba men bulkvaran kan vara mandelolja, sesamolja eller olivolja.
Tillverkaren har i sin stora godhet bidragit med att lägga i en klick emulsifierande medel (det kan man också köpa skilt för sig, t.ex. Cromollient SCE). Samma olja som kostar 20 euro för en sirlig flakong på kosmetikhyllan kostar något annat mataffären. En burk mandelolja kostar drygt 7 euro för en kvarts liter. Avocadoolja och sesamolja är också bulkvara i mataffären.
Som en bonus kan man ringla lite på salladen.
