Många kanske inte tror det, men det är ett ständigt diskussionsämne på de flesta redaktioner hur man ska hantera gärningsmännen i sådana fall som i Hyvinge. Nu verkar det ju troligt att han, i motsats till exempelvis skolskjutningar, inte hade planerat dådet länge eller haft för avsikt att manifestera nåt.

Därför är det extra överraskande att Iltalehti väljer att själv blåsa upp den här manifesteringen. Bild, namn, allt. Varför?

En intressant jämförelse är att de gärningsmän som under det gångna året dödat sina egna familjer än så länge inte blivit namn och porträtt på en förstasida. Bara någon dag efter dådet i Hyvinge kom nyheten om en man som dödat sin ex-partner med kniv i Kauhajoki. Namnet har inte publicerats. Är det alltjämt så att de som dödar sina familjer är privata, enskilda fall, medan de som dödar någon icke-släkting blir kriminalprofiler vars namn till varje pris ska bultas in i allas minne?

Experterna vid Institutet för hälsa och välfärd, som bland annat gjorde en lägesrapport om efterdyningarna till skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki, har sammanställt den där promemorian om publicitet. Faktorer som utökar risk för kopierande brott är alltså:

• Storyn som broderar ut gärningsmannens person och liv som människa

• Detaljerade beskrivningar av hur gärningsmannen gått till väga

• Frossande, snaskig bevakning

• Att låta gärningsmannens syn på sin gärning som ett slags problemlösning skina igenom

Jo, det är klart, artiklar om något eller alla överstående teman har förekommit rätt mycket i alla medier. Det är ju samtidigt ett faktum att många frågar sig varför, vem denne människa är som kan göra såhär och varifrån dennes världsbild kommer. I fallet Breivik hade det varit lika ansvarslöst att inte alls fråga sig hur en sådan person formas. Det är verkligen inte lätt att dra gränserna och avgöra vilka frågor som behöver svar och vilka redaktionerna ska tona ner.

En lösning som Institutet för hälsa och välfärd ger, och som räknas som en del av den ansvarsfulla bevakningen, är att fokusera mer på sorgen, hur man ska hantera sorgen, på det faktum att människoliv släckts, och ifall gärningsmannen är en av de döda komma ihåg att det finns någon som mist den personen också.