Inlägg taggade med ‘kön’
Offside är faktiskt ingen hemlighet
Publicerad: 25/01 16:59
Sian Massey. EPA/Tim Parker
Det här är fantastiskt. Jag har ännu en ospräckt blodådra i tinnngen så jag utmanar den.
Två brittiska tv-kommentatorer har för ett par dagar sen blivit avstängda efter att ha baktalat den kvinnliga Premier League-domaren strong Sian Massey, som sprang på linjen i Wolverhampton-Liverpool. Bra så, men det är tydligen toppen på isberget, eftersom deras attityder kom fram bara då de trodde micken var avstängd.
Andy Gray och Richard Keys på Sky Sports hade pratat strunt med mikrofonen påslagen och undrat om Massey alls känner till offsideregeln. ”Hon gör säkert ett misstag”, skrockade de.
Jag vet inte vad den psykologiska bakgrunden är till att Gray och Keys baserar sitt livsinnehåll på att tro att offsideregeln är en intern kod som förekommer inom nåt slags revir.
Men de tror fel. Offsideregeln är ingen jävla hemlighet. Den är offentlig och känd av miljontals kvinnor och män världen över, och var och en som vill kan tillgodo se sig både regeln och tillämpningarna. Hos dem som har träning och hundratals matcher bakom sig som assisterande domare löper nerverna mellan hjärnhalvorna och ut till flagghanden på exakt samma sätt i människa som människa. Den snabba löpning som krävs av domarna testas av bollförbunden. Det behöver inte tv-töntar bekymra sig om.
Ett tips: Om man är i desperat behov av ett sätt att utesluta andra människor och känna sig maktfullkomlig, så grunda då en hemlig klubb med kompisarna vettja! Har man en egen hemlig klubb får man hitta på regler, ritualer och ett hemligt språk och kalla klubben för vad man vill. Man kan till exempel bygga en koja och säga att flickbaciller inte får komma dit! Och sen kan man hålla på så en liten stund tills man har fått det ut ur sitt system.
Den universalt tillgängliga fotbollen fungerar inte i det sammanhanget.
Till all lycka har jag själv inte upplevt sexistiska attityder inom fotbollen som domare, men jag har hört om damdomare som snappat upp diverse kommentarer. Det enda jag själv hört är ”titta vi har en damdomare” före matcher, mest bara som ett konstaterande, inte som kritik. När matchen väl är visslad igång brukar det inte spela någon roll vem som visslar – om det uppstår debatt beror det på hur man visslat.
Då kan det ju hända att man dömt åt fanders, vilket händer var och en då och då, tyvärr. Men i de fall jag själv varit blind och halvtaskig har jag varit just bara det, blind och halvtaskig, men inte specifikt kvinnligt blind och halvtaskig.
116 cm idioti
Publicerad: 24/01 21:04Ja jag vet, jag spränger en blodådra i tinningen varje gång jag tar upp det här, men det här var en så bra fråga som ställdes på En ny blogg:
Om Kalle är 116 cm och Klara är 116 cm, hur mycket längre är då Kalle?
Ja, det handlar alltså om varför exakt lika stora barn (116 cm) ska ha olika stora kläder (flickor mindre=tajtare).
Minns ni en liten artikel om Reimas kläder i Volt för något år sedan? Reportern Lina Laurent ringde då upp Reimas produktchef och undrade varför treåringarnas kläder är sydda olika – vissa med inbyggd rörelsebegränsning för flickor. Produktcehefen förrklarade att ”om en flicka tittar i spegeln och tycker att byxorna hänger löst tycker hon kanske att hon ser tjock ut. En slimmad modell ser bättre ut.”
Tilläggas bör att produktchefen inte avsåg att detta med tjockhet var treåringarnas egna åsikter, utan att ”det beror på mamman”.
Vilka är dessa mammor? Stig fram så jag sår lappa till er, goddammit!!
Aj jo, och här är några favoritbilder från färgskalorna på H&M. Vilket urval alltså.
Mysigt blogginlägg om mysiga blogginlägg
Publicerad: 15/12 16:33Oj oj, det pågår ett läckert metabloggande om bloggande just nu – läs ordväxlingen mellan bland andra redaktörerna Magnus Silfvenius Öhman och Sebastian Bergholm. Debatten började med Bergholms blogginlägg om ”den förhatliga bloggande ungdomen”.
Jag kan inte låta bli att sätta sleven i soppan. Jag tänker inte orda om själva bloggandet, jag bloggar ju själv. Men jag vill slänga in en synvinkel på ordet ”mys” i det så kallande mysbloggandet. Många bloggar handlar ju om till exempel mat eller familj. De nämnda debattörerna har redan konstaterat att det inte är något fel på det i sig, men jag tänker ändå skriva några rader till.
Jag skrev i dagarna en kolumn för tidningen Journalisten där jag refererade en paneldebatt om damtidningar. Under debattens gång kom det fram att damtidningars innehåll ofta klassas som strunt. Till det sa författaren Sofi Oksanen att hon inte kan begripa varför sådant som berör vardagen, som mat, boende och barnuppfostran, klassas som strunt. Enligt Oksanen borde sådant som är mer överflödigt snarare klassas som strunt. Som fondhandel, hobbyfiske och sportbilar. Eller varför inte allt detta fritidsfilosoferande som också jag ägnar mig åt, vill jag tillägga.
Oksanen frågade sig: Vem har egentligen rätt att inte vara intresserad av det som berör vardagen?
Ord som lifestyle har många gånger förpassats till struntkategorin. Till livsstil hör hushållens dagliga val, konsumtion, barnskötsel, matlagning, sociala koder, och ett utbyte av erfarenheter om allt detta.
Visst, man kan ifrågasätta varför just de här ämnena blir könskategoriserade i och med förekomsten av den genre som, egentligen felaktigt, kallas damtidningar. För jag frågar mig som Oksanen: Vem anser sig ha rätt att inte vara intresserad av detta? Och vem ska i så fall vara det?
