Inlägg taggade med ‘Kosmetik’

Jag fortsätter mitt raljerande om kosmetik.
Ni vet hur läkemedelsbolag säljer samma läkemedel på olika sätt – ett pillerpaket med branding och marknadsföring och rubbet, och ett pillerpaket som billigt parallelläkemedel? Det fungerar som ett slags kratta där man säljer både åt de märkesmedvetna och de sparsamma samtidigt.

Kosmetik kan säljas likadant, inte minst av giganterna som äger flera varumärken. För något år sedan gav Lancôme ut ett serum med namnet Génifique. Det kostar väl kring en åttiolapp. Lite senare marknadsförde L’Oréal serumet Youth Code till marketpris. När man jämför ingredienslistorna är det så gott som samma produkt.
Eftersom Lancome och L’Oreal är samma bolagskonglomerat (Lancôme hör till L’Oréal Group precis som Body Shop. Rubinstein, Biotherm och många till) tänkte jag tanken ren från början då jag såg reklamerna: Att det säkert är samma mojs som säljs i en snygg glasflaska för märkeshajarna och sen prånglas till marketarna i plastburk. När jag nu äntligen kom mig för att kolla ingredienserna så fick jag rätt.

Apropå detta så skriver en bloggare i branschen jag tidigare tipsade om, Beauty and the Bullshit, om hur samma mascara säljs på nytt i olika förpackningar (”med ny revolutionerande borste”).

Klonernas krig blir ännu lustigare då man betraktar de nu så eftertraktade naturkosmetikvarianterna. Ta en huile démaquillante till exempel, en rengöringsolja. Oljor är lämpliga för rengöring eftersom fett löser upp smink och tar bort annat flott och skit från huden effektivt utan att torka ut. Så det finns en hel del tvättoljor för ansiktet. De innehåller ofta en klick lite dyrare oljor som arganolja eller jojoba men bulkvaran kan vara mandelolja, sesamolja eller olivolja.

Tillverkaren har i sin stora godhet bidragit med att lägga i en klick emulsifierande medel (det kan man också köpa skilt för sig, t.ex. Cromollient SCE). Samma olja som kostar 20 euro för en sirlig flakong på kosmetikhyllan kostar något annat mataffären. En burk mandelolja kostar drygt 7 euro för en kvarts liter. Avocadoolja och sesamolja är också bulkvara i mataffären.
Som en bonus kan man ringla lite på salladen.

Det blev en storm i vattenglaset om bloggande här nyligen och nu måste jag bara få ösa på lite.

Sminkbloggar.

Vilken fin medborgaraktivism – i bästa fall. Det finns sämsta fall också men de är lätta att känna igen, jag återkommer till det nedan.

Kosmetik fyller en och en halv våning på Stockmann, en hel hylla i alla dagligvaruaffärer. Vi har det på huden, vi sköljer av det på kvällen och det rinner ner i avloppen och överallt.

Vem ska bevaka detta? Är det nån som gör det?

Det behövs allvarligt talat en sminkbevakning – just nu är detta en enorm industri som löper fri, inte minst för att alla skriverier om smink anses, återigen, som ”strunt”.

Så här var det alltså: Jag letade häromdagen efter ett gammalt nummer av tidningen Tulva, som haft en artikel om kosmetik. Vi vet vilken drömindustri det är fråga om, och Tulva hade närmat sig krämburkarnas värld genom att låta en kemist berätta vad innehållsförteckningen egentligen är. Ni kan säkert gissa svaret – hudkrämerna innehåller vissa fuktande ämnen, så finns det ämnen som påverkar konsistens och doft och optiska effekter, ja och så finns det en hel del bluff och båg.

Jag hittade inte det där numret av Tulva men i själva verket var en del av mig lite irriterad på angreppsssättet. Jag tycker ju inte att det är något fel på lockelsen i skönhetsartiklars konsistens, färg eller doft. Det är fråga om njutning, en rätt oskyldig sådan jämfört med mycket annat. Jag tycker inte heller att man direkt ska avfärda korttida effekter eller optiska effekter som ljusreflekterande partiklar – de flesta ser med ögonen så skitsamma om effekten är optisk.

Här kommer sminkbloggarna in. Det finns massor med skräp och textreklam men nu talar jag om den samlade mängden konsumentupplysning. Det var någon produkt som jag googlade nyligen för att undvika ett eventuellt felköp, och en hisnande matta av recensioner, kommentarer och så kallade ”swatchar” bredde ut sig. En swatch är sminkbloggspråk för ett färgprov som någon dragit med t.ex. ett läppstift på sin hand eller sin hy för att visa hur det ser ut. Lägg då till att det finns sminkbloggare i alla möjliga hudfärger från mjölk till espresso (till höger ett exempel från bloggaren The Fancy Face.) Det är service, inte minst för alla som är trötta på att se annonser med bara vithyade modeller.


Men varför darrar då inte skönhetsindustrin? Jo – för att de är med. Jösses som de är med. De skickar ut prover till bloggare och dessutom startar de sina egna bloggar.

Men frukta inte! Det lättaste sättet att avslöja en bluffblogg är att:

1) se på nätadressen. Verkar den misstänkt som en ensaksadress, i stil med best-eye-cream.com, är det någon tillverkare som lanserat den för att lägga ut en bloggatrapp. 2) se hur många produkter som är testade och av dem, dvs finns en riktig person med namn som bloggare,  3) kolla blogghistoriken. Består den bara två-tre inlägg är det en reklamblogg. De här tipsen gäller för alla andra bluff- och reklambloggar inom andra industrier också.

Ändå vågar jag hävda att det finns en konsumentupplysning online. För dem som orkar bläddra och leta lite, för dem som känner igen seriösa bloggare. Även om många av dem också får varuprover skickade åt sig betyder det inte att de hyllar allt. De som bloggat en längre tid vågar nog såga det som är dåligt, till exempel Musings of a Muse. Dessutom finns det många sajter med samlade recensioner. Amazon säljer allt mellan himmel och jord, är det uttryckligen kosmetik man är ute efter finns både ingredienser och tiotals användares kommentarer på sajter som Sephora och Makeupalley.

Sen finns de smarta bloggarna.

Här är två bra ställen att starta på: Bloggen Finslipad handlar om allt kring ”drömfabriken” – en ingrediensguide till exempel. Dessutom finns här ett intressant inlägg om naturkosmetik. Vad är det egentligen? Ofta ett säljargument och inte så mycket mer. Allt det som kallas naturkosmetik (och det blir allt mer som kallas så!)är inte automatiskt ekologiskt, inte  nödvändigtvis naturligare än något annat, och hur bra det är på huden är individuellt.

The Beuty Brains är en annan bra blogg där kemister svarar på ens frågor.

Och pris för bästa bloggnamn går till Beauty and the Bullshit. Sådär. Våga vada genom krämerna och kräva information.

Zeitgeist

RSSZeitgeist

Sylvia Bjon bloggar om samhällstrender

  • Om bloggaren

    Sylvia Bjon (f. 1976) har varit reporter sedan 1997, producent för månadsbilagan Volt och ledarskribent på Hbl. För att kunna betrakta samtiden får man inte förakta någonting, framför allt inte det populära. Då är man inte lärd. Lärd är inte Sylvia heller men poletten kan trilla då och då. Sylvia är modig och feg, asocialt social, en nörd som gillar punk och fotboll, en blind betraktare. Mer individ än kön, mer människa än ålder, mer förälder än mamma, mer intresserad än intressant. Och saknar den föraktfulla genen.
  •  

    maj 2013
    m ti o to f l s
    « Mar    
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    2728293031  
  • Etiketter

  • Kategorier