Läser igenom Noora Schinglers Lingon & Läppstift och Katarina Johanssons Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg. Recension följer lite senare, men har nu hunnit igenom den första och är lättad över åtminstone en sak: Att Schingler inte får en att känna sig misslyckad om man inte klarar av att förändra  sin konsumtion till hundra procent.

Det som tidigare har gjort mig nedslagen har varit alla präktighetsministrar som tycker att det är dubbelmoral att göra bara några ekogärningar om man misslyckas på andra punkter, eller tycker det är skenheligt att trendnissar bunkrar upp med ekokosmetik då man inte borde köpa nånting alls. Jag vill bara höra att det är okej om man gör det lilla man kan. Låt oss deltidshippies vara ifred med våra misslyckanden! För övrigt anser jag att de som är präktiga på riktigt inte borde känna något större behov av att mässa om det. Man är ju präktig för miljöns skull, inte för att visa upp det åt andra.