Mediemogulen Rupert Murdoch har låtit grunda en dagstidning som ges ut bara på ipad. Murdoch påstås ha sagt att han visionerar om en tid då det finns en ipad i varje familj.

Nu är problemet det att elektroniken inte verkar favorisera begreppet familj.

Ett exempel: övergången till mobiltelefoni har redan skett. Allt färre familjer har trådtelefon. Det betyder att man inte längre ringer hem till en familj. Man ringer till en särskild person. Om inte föräldrarna har ett gott nätverk till andra föräldrar och deras barn kan det alltså hända att man aldrig finner sig tala i telefon med ens barns kompisar, vilket man gjorde när ungarna ringde till familjens allmänna trådtelefon. Då kunde man växla några ord innan man gav över luren.

Följande exempel är de nätbaserade musikaffärerna. Apples Itunes har varit en föregångare, men lever man med Apple-produkter i en familj märker man snabbt att logiken är personbaserad. Man ska synkronisera sin personliga ipad eller iphone med sin personliga dator eller åtminstone med sin personliga inloggning. Vill man dela musikbibliotek, program eller nerladdade böcker med sin familj går det naturligtvis att göra, men man blir ständigt påmind om att det är mest till besvär. Det är inte som med pocketböcker som man lätt lånar och delar på.

Tv-soffan då. Den är än så länge en samlingsplats för hela familjen. Men utvecklingen går på lång sikt mot mer användarorienterad tv. Man ska kunna se de program man vill när man vill, kanske vid en egen liten tablettdator.

Hur Murdoch tänkt sig att en familj ska dela på en ipad vet jag inte. Visserligen delar man nu på en dagstidning, men det är annorlunda. På den personliga datorn eller tablettdatorn har man sin mejl, sina dokument, sin kalender.

Tur att matbordet fortfarande finns så familjen kan dela åtminstone den upplevelsen.

De som  utvecklar digitalt innehåll måste komma ihåg möjligheterna att dela, låna ut och avnjuta det tillsammans. Hur personliga som helst kan vi inte bli.