Inlägg taggade med ‘Ord’

Ursäkta, jag joggar

Publicerad: 29/08 11:12

Löptrenden sprider sig. Har ni märkt? Vad många som löper.

Eller så är det bara ordet löpning som blivit vanligare.

Ända sedan Haruki Murakamis bok Vad jag talar om när jag talar om löpning kom ut på svenska har alla som tidigare joggat, länkat och lunkat, börjat ”löpa”, åtminstone enligt egen utsago.

Men när löper man? Att löpa är ju att springa.

”Gränsen går vid 5 minuter per kilometer” upplyser mig min kollega som är triathlonist och som jag är säker på att verkligen löper då han säger sig löpa.

Min takt är sällan snabbare än 5 minuter per kilometer men så hör jag också till gamla gardet som tycker det hör till det normala lunket att gå ut på länk. Jag vet inte vad jag ska säga om någon undrar ifall jag ”börjat löpa”. Är det inte en schimär att det finns en löptrend? Jag skulle våga påstå att det i stället uppstått en barriär som inte tidigare fanns mellan vanliga människor på vanlig länk och de som ”börjat löpa”.

Jag joggar, har tidigare joggat och fortsätter jogga. Länka, lunka, lufsa. På mig har jag gamla t-tröjor i kategorin pyjamas/sport, det vill säga avdankade plagg från rockkonserter som inte duger på jobbet längre. Undertill sladdriga fotbollsshorts.

Får man alls göra så längre?

Kultursnackare, lägg av!

Publicerad: 26/07 18:55

Kan alla som diskuterar massmördaren i Norge lägga av med att helt okritiskt anamma ett av hans ord, det som får min bullshitdetektor att slå volter: ”mångkulturalism”. Ordet används också av riksdagsman Jussi Halla-aho, bland annat i hans Facebookstatus häromdagen, där han tar avstånd från massmördaren Breivik men tillägger att ”mångkulturalism fortfarande är från rumpan”.

Alla världens rasister har redan länge känt till hur man byter terminologi för att debattörer och massmedier och privatpersoner ska svälja det med hull och hår. Det här med invandrarkritik kan vi redan bena ut och genomskåda, men kritiken mot ”mångkulturalism” verkar ingen ha reagerat på.

”Kultur”. Vilket strunt!
I både Halla-ahos och Breiviks retorik tycks det handla om nationalitet eller härkomst, även om det egentligen inte har någonting med kultur att göra. Vem delar kultur med vem? Nästan komiskt blir det då Sverigedemokraten Erik Hellsborn sällar sig till mångkultursnacket med att blogga att dödsskjutningarna inte skulle ha skett ”om inte Europa blivit mångkulturellt”. Vilken groda – har Europa blivit mångkulturellt? Det var som attan …

Redan när barn är små händer det ofta att de leker hemma hos andra barn, släktingar och bekanta. Man kanske sover över natten, frotteras på sommarläger eller bor hos en mormor flera veckor om somrarna. Ganska snabbt noterar man kulturskillnaderna. En del bor bland antikmöbler man knappt får röra. En del har inga regler alls. En del ser knappt sina familjemedlemmar under arbetsveckan. Andra äter alltid middag tillsammans. En del får allt de pekar på. En del är djupt religiösa och asketiska. En del har fem syskon och ett ständigt liv i luckan. En del bor på landet. En finsk hemmamamma med tre barn har kanske mer gemensamt med en somalisk hemmamamma än med en finsk, kringresande alkoholiserad affärsman. Och hos nykteristfamiljer och ekologiskt levande familjer dyker säkert tanken upp med jämna mellanrum: vad i fridens dagar är det för ett land vi bor i riktigt?

Hur stor är alltså en ”kultur”? Är den ungefär lika stor som en familj? Ja, så verkar det oftast tycker jag.

Ser man på Finlands ”kulturer” som de avspeglas i historieböckerna har vi också en uppsjö att välja mellan. Norr om finska viken har det bott åtminstone tre stammar –finländare (Egentliga Finland), tavastländare och karelare. Ytterligare norr om den, samer. Så har vi olika kategorier av svenskspråkiga finländare som inte sinsemellan har samma ”kultur”. Tyskar har det bott massor av här, ryssar också. Ingermanländare. Och vad tycker Halla-aho om att namnet ”Finland” och ”finländare” så klumpigt applicerats också på tavastländare, karelare, samer, savolaxare och ålänningar, fastän det ursprungligen tillhörde bara den ”kultur” som florerade runt Aura å? Varifrån kommer Breiviks fäbless för just kristendomen, som ursprungligen härstammar från samma breddgrader som islam, långt ifrån Norge? Den bräckliga bubbla som orden ”mångkultur” och ”monokultur” är går så lätt att spräcka att det är ett under att inte fler gör det.

Vi kan i alla fall med säkerhet säga att en ”kultur” så gott som aldrig är av samma storlek som en nationalstat. Knappast heller som en världsdel. Rasisters bruk av ordet ”mångkultur” är alltså en avvärjningsmanöver för att dumskallar inte ska upptäcka att det handlar om rasism, om att man ersatt ordet ”ras” med ordet ”kultur”, och kommer undan med det.

Vilken kultur t.ex. Halla-aho representerar vet jag inte, jag har bara fått uppfattningen att han är tillbakadragen, kommunicerar via bloggen, snäser åt journalister och svartlistar fotografer. Det är en kultur som man inte sett mycket av i riksdagen tidigare, så på det sättet bidrar han till mångfalden.

Massmördaren i Norge är inte en ensam galning. Hans tankar har fått näring av miljontals européer som går omkring och hatar andra och göder struntprat om kulturer hit och kulturer dit. Bakgrunden till dådet påminner alltså mycket om nätverket al-Qaida. Det finns en kärna av extrem ideologi, stöd bland vanligt folk i hela västvärlden, och enskilda personer som bestämmer sig för att döda. Det europeiska al-Skeida, sanna mina ord.

EDIT: Läs också här en text av Marcus Floman om Aleksander Motturi och hur begreppet mångkulturalism blivit postrasistiskt uttryck. En essä om detta fanns också i Volt i maj 2009 men länken har försvunnit i internets svarta hål.

Efter regnet

Publicerad: 05/04 10:41

Gårdagens ösregn i Helsingfors inledde våren. Effektivt sköjdes gatorna bara. I dag känns det som en annan årstid.

Den här fantastiska regnvokabulären hittade jag hos New York Times. Inte underligt att det finns hundra ord för regn i den anglosaxiska världen, men borde vi inte vara bra vi också?

… och ord som glider ifrån oss?

Publicerad: 29/12 12:58

Johanna Korhonen skriver i en kolumn i Helsingin Sanomat om att vissa ord också glider en ur händerna i samma takt som nya kommer till. Och då talar hon om helt vanliga ord: suomalainen, fennomaani, nainen, mies.

Varför har jag börjat undvika ordet suomalainen, finländare? Därför att ordet på senare år fått en blåvit klang – på ett tråkigt sätt. Ordet används mest högljutt av sådana som anser att en finländare är en person som är född i Finland, vithyad och talar finska som modersmål, och vars släktrötter finns djupt i Finlands jord.

Korhonen minns också att hon förr uppfattat ordet fennoman som positivt laddat – en person som vill främja det finska – medan hon numera undviker ordet. Kvinna och man har hon också blivit försiktig med, för vilket man än väljer av dem begränsar man sig till halva befolkningen.

Jag känner igen det där. Som finlandssvensk blir man också försiktig med att använda ordet finne och skriver mest om finländare, speciellt i sammanhang med negativ klang (jfr: finnarnas/finländarnas alkoholbruk). Men där ska vi komma ihåg att en finne i Sverige är vilken person som helst från Finland, också en finlandssvensk. Finnar är vi alla då.

Och tänk vad mycket fennomaner det finns om vi räknar med alla människor i världen som älskar Finland och att resa hit. Se bara på Visit Finlands grymt populära Facebooksida, I wish I was in Finland. En samlingsplats för glada fennomaner av alla nationaliteter, färger och kön, kanske? Varför inte, om vi på det sätter kan återerövra orden som Korhonen önskar– eller rentav oskadliggöra dem. Jag har i tiderna använt ordet hurri om mig själv ganska mycket just för att oskadliggöra det. Är det sedan rätt strategi eller bara dumt, det vet jag inte.

Nya ord 2010

Publicerad: 28/12 14:44

Svenska språkrådets nyordlista är här.

Listan över nya ord är inspirerad av händelser under det gångna året som tvingat fram nya uttryck. Sådana är till exempel askänka/askänkling, någon som väntar att en inaskad make eller maka ska komma hem då vulkanaska på Island stoppat flygtrafiken. Eller verben att wikiläcka eller att bjästa – att ta parti mot ett mobboffer på det sätt som en del stödde en våldtäktsman och mobbade offret i den svenska staden Bjästa. Bästsäljerism är ett bra ord på en ekonomi som ständigt puffar det bästsäljande. Men Språkrådet är förstås ganska Sverigeorienterat med sin Tobleronepolitik, sina kaffeflickor och ångerröster.

Vi behöver en egen inhemsk lista tycker jag. Fyll på, vettja!

Klicka till, (istf tycka till) ett uttryck som användes här av Jonas Jungar om kyrkoflykten eller utskrivningsstormen som gjordes lätt av bara klicka sig fram på webben.

Mysgubbe, myntat av Stefan Wallin i början av december, då han avsåg debattörer som uttalar sig i elfenbenstorn om skolsvenskan.

Gnällponke, Thomas Rosenbergs uttryck för exempelvis Stefan Wallin.

Snow-how (som jag trodde jag myntat men också använts åtminstone i Wall Street Journal. Men de kanske läsr Hbl, heh?), ett ord som betecknar kunskapen om hur man ska hantera snö till exempel på flygplatsen.

Snökrig fick en ny innebörd då biträdande stadsdirektör Pekka Sauri beordrade krafttag mot snön.

Mysblogga användes ofta i debatten om bloggandet.

Mer, mer, mer?

Zeitgeist

RSSZeitgeist

Sylvia Bjon bloggar om samhällstrender

  • Om bloggaren

    Sylvia Bjon (f. 1976) har varit reporter sedan 1997, producent för månadsbilagan Volt och ledarskribent på Hbl. För att kunna betrakta samtiden får man inte förakta någonting, framför allt inte det populära. Då är man inte lärd. Lärd är inte Sylvia heller men poletten kan trilla då och då. Sylvia är modig och feg, asocialt social, en nörd som gillar punk och fotboll, en blind betraktare. Mer individ än kön, mer människa än ålder, mer förälder än mamma, mer intresserad än intressant. Och saknar den föraktfulla genen.
  •  

    juni 2013
    m ti o to f l s
    « Maj    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
  • Etiketter

  • Kategorier