Nu ska jag strax åka iväg till en skola i Hyvinge och tala om valfrihet och frivilliga skolämnen.

I dagens Hbl kunde vi läsa om det politiska bråket kring mer valfrihet i grundskolorna.

Själv ska jag ta reda på vad mer valfrihet egentligen innebär för en enskild skola som ska försöka arrangera det. Inte minst eventuell frivillig svenska och allt det frivilliga som ska komma istället – som någon timlärare ska ha hand om. Det blir intressant.

Paradigmet har ändrat från en grundskola som är lika för alla, som får alla elever att stå på samma startstreck,  till en grundskola för individ(ualist)er. Ingen kan riktigt veta vilka konsekvenserna är, för de är säkert både bra och dåliga. Jag är själv inte säker på vad jag ska tycka, men nog är det märkligt att man tror att det enda sättet att ta hänsyn till individer är att införa mer valfrihet i timfördelningen. Det är ju individer som sitter på de obligatoriska timmarna också.

Ta det här med dramalektioner till exempel. Varför ska man välja det som särskilt skolämne? Borde inte uttryck, kreativitet, uppträdande och retorik finnas inbakat i de befintliga ämnena?

Nåja, mer om detta ur Hyvingesynvinkel i söndagens tidning.