Efter MTV3:s valdebatt häromkvällen sammanfattade jag mina känslor på Twitter: Presidentval – är det ett politisk lättviktarval som, i likhet med reality-tv, ger några av de utröstade personligheterna massiv PR medan vinnaren egentligen står med svartepetter på hand?

Som typ, ett bindande skivkontrakt eller förlorat privatliv för några år framöver?

Det känns som om åtminstone de två partiledarna, Soini och Arhinmäki, har en del att förlora på seger men mycket att vinna på att delta i själva kampanjen. Biaudet och Essayah är också att betrakta som mitt i karriären. De kan ha annat för sig om de vill. Haavisto är riksdagsman med ett starkt namn om sig och skulle visserligen vinna på en bra valutgång men samtidigt inte heller förlora så mycket på en sämre. Lipponen förlorar inte så mycket på att binda sig vid ett jobb som pågår fram tills han är 76. Väyrynen har som känt länge suktat efter den ultimata titeln men åldersmässigt skulle också han vara 71 i slutet av följande presidentperiod. Den som har allra mest att förlora på att inte vinna är Sauli Niinistö.

* * *

Det finns några drag i reality-tv som har börjat gå igen i vårt presidentval. Folk poängsätter framträdanden, kandidaterna ska göra kniviga uppgifter som att fylla i kalendrar eller hosta upp serveringsidéer för slottsbalen, tv-nyheterna följer upp med öråd bestående av munviga statsvetare, och tittarna twittrar lustigheter framför tv:n (ja, jag också). Sex röstas ut i januari medan två, troligtvis, är still in the running to be Finlands next president, fram till finalsändningen 5 februari.

Vill man se det positivt är det ett tecken på att personvalet numera är en lättviktare i relation till riksdags- och kommunalval. Men vill man bli mörkrädd ska man komma ihåg att vi fortfarande väljer en person som tillsammans med regeringen ska leda utrikespolitiken. Vill man då att alla kandidater ska vara med i Nyhetsläckan? Valdebatten på Yle på torsdagskvällen gav aningen längre svar och mer kött på benen än MTV3:s dito och hade fördelen att få vapenhandeln till Saudiarabien som hett ämne att ta upp. Men det känns läskigt att veta att de som planerar valdebatter på tv egentligen skulle kunna hitta på vad som helst: ber de alla åtta dignitärer hoppa med en ärtpåse på huvudet så gör de det, för ingen av kandidaterna vill vara den enda som inte är med på de direktsända tävlingarna.

Inga massmedier kan två sina händer. Vi har alla, tidningar som etermedier, snickrat ihop dessa ja-, nej- och tja-frågor, grubblat över hur vi ska få fram något roligt, personligt, snitsigt. Favoritfärg är kanske det enda som inte frågats (eller det kanske har det redan.)

Frågar man varför på en redaktion får man troligen till svar att det finns en beställning på att veta hurdana kandidaterna är som personer. Finns det?